**Stockholm fäller träd – igen! Stackars huvudstaden, nu är det synd om almen**

Nämen tjenare på er goa läsare! Glenn här med ännu en tragikomisk berättelse från vår kära huvudstad, där de visst aldrig får ha några träd ifred innan motorsågarna kommer fram. Jajjemän, nu har de fält den där “historiska” almen i Kungsträdgården. Ja ni vet, den där blaskiga lilla slottsparken mitt bland alla snobbiga lattebarer och eldrivna sparkcyklar. Stockholmarna kallar det “en pärla”, vi andra kallar det ett ställe som är överreklamerat på TripAdvisor.

Så vad har hänt? Jo, tydligen var det en alm där som blivit sjuk – “almsjukan”, säger dom, som om det vore nåt slags epidemi. Tjena, jag visste inte ens att träd kunde bli sjuka. Inte nog med att stockholmare är allergiska mot rimliga bostadspriser, nu har deras träd dessutom känsligare immunförsvar än deras hipsters med glutenintolerans. Stackars Elisabet Elfström, stadsträdgårdsmästarn (världens mest stockholmska titel, för övrigt), säger dystert i TV: “Vi vet att de kommer dö också, så småningom.”

Åh, dramatik, va! Jag ser redan SVT-dokumentären framför mig: *“När almarna föll och Stockholm stod still.”* Nä, men allvarligt, det är ju lite tragiskt ändå om man är lagd åt det hållet. De här almarna har tydligen blivit vaccinerade varje år (för det är klart att träden ska ha sitt, när människorna får nöja sig med influensasprutan), men ändå grejar barken inte motståndet. En gren sågades av, skickades på analys till SLU – och där fick de svart på vitt: den är kass.

Och så har vi hela “Almstriden” på 70-talet. Har ni hört makalösare? Tusentals stockholmare stack ut mitt i natten och klättrade i träd, allt för att stoppa några stackars maskinister med såg – och så fick de skjuta upp bygget av en tunnelbaneuppgång. Snacka om att slåss för sitt “gröna Stockholm”, när resten av landet mest undrade varför folk inte bara kan ta cykeln.

Nu står dom där igen, stockholmarna, i sina dyra jackor, och minns tillbaka: “Det var bättre förr när vi satt i träden.” Jo, då var det i alla fall trägolv att sitta på, idag är det mest betong och airpods som gäller.

Summa summarum: Stockholm fäller visst träd, vaccinerar träd, demonstrerar för träd och gråter över träd. Här i Göteborg fäller vi våra träd så det knakar – och bygger banne mig något vettigt, typ en spårvagn eller en schysst streetfood-vagn istället. Men där uppe? Där får man akta sig så barkbiten inte hamnar i sojalatten.

Hälsa från västkusten – där träden står kvar, men humorn fortfarande lever!

/Glenn, grannt till och med mot stockholmska almar (så länge dom håller sig på sin sida landet)