# Stockholm, alltså: där en femtusing kan bli dödsdom

Det är augusti 2025, sen sommarkväll i Östberga i södra Stockholm. Man tänker kanske att folk sitter ute med en kaffe, tjötar lite, kanske klagar på tunnelbanan som om den vore ett mänskligt lidande i världsklass. Men nä då. I huvudstan small det.

En 15-årig pojke, här kallad Adam, dog när en bomb exploderade i hans händer. Enligt utredningen skulle han ha utfört ett sprängdåd – för 5 000 kronor.

Fem tusen. Inte ens en halv hyra i Stockholm, la. Men tydligen tillräckligt för att vuxna kriminella och vilsekomna ungdomar ska lyckas göra ett barns liv till förbrukningsvara. Fint samhällsbygge där uppe, verkligen.

Smällen var så kraftig att polisen inte kunde fastställa identiteten på flera dagar. Sprängmedlet hade spår av pentyl, ett militärt högexplosivt ämne. Så det var inte direkt någon nyårsraket från Buttericks, om man säger så.

Åklagaren Lukas Tigerstrand beskriver hur ett vittne såg pojken strax före explosionen. Tolkningen är att Adam tänt eld på bomben, blivit upptäckt, gått runt ett hörn – och av någon anledning inte släppt den.

Det är så fruktansvärt att man knappt vet var man ska placera ilskan. Men jag kan börja med de vuxna tjommarna som ger sprängladdningar till barn och låtsas att det är “uppdrag”.

Två av de åtalade var Adams vänner. En 16-åring spelade fotboll med honom i Djurgårdens IF, och en 15-åring hade också kommit in i kompisgänget via träningarna. Skola, fotboll, vänner – ett vanligt tonårsliv, som det heter. Sen dyker gängkontakter i Visättra upp, och plötsligt ska ungdomar hantera bomber för fickpengar.

Man blir änna matt. I Göteborg får ungarna möjligen dåligt omdöme vid en moppeaffär eller när de tror att Håkan-låtar är en livsfilosofi. I Stockholm verkar någon ha skapat praktikplats i organiserad brottslighet.

Fyra unga personer åtalades. I chattar och förhör framgår att ungdomarna ska ha erbjudits 5 000 kronor var för att genomföra sprängningen. Åklagaren menade att de som gav Adam uppdraget och bomben också orsakade hans död.

Nu har domen kommit. Tre av de åtalade döms.

En 23-årig man döms till 10 års fängelse för att ha anstiftat dådet. Två ungdomar döms till sluten ungdomsvård, bland annat för att ha förmedlat kontakten mellan anstiftaren och pojken som skulle utföra sprängningen.

Däremot frias 23-åringen och en av 15-åringarna från vållande till annans död. Tingsrätten menar att utredningen inte visar annat än att Adam frivilligt hanterade bomben och därmed utsatte sig för risken. Chefsrådman Maria Hallqvist säger att han, trots sin unga ålder, haft möjlighet att överblicka risken.

Den fjärde tonårspojken frikänns helt.

Och där står man då, med ännu en historia från huvudstaden där barn, bomber, gäng och småpengar blandas ihop till en tragedi så mörk att till och med Stockholms självbild borde få sig en spricka.

Men det gör den väl inte. Det blir väl en paneldebatt, några bekymrade miner, nån som säger “komplex problematik” i tv, och sen fortsätter allt tills nästa smäll.

Adam blev 15 år.

Det borde vara den enda raden som behövdes.