Dramaten – teater för alla… om du orkar tjöta med kundservicen!
Alltså, nu har dom gjort det igen, va! De där stockholmarnas finrum, Dramaten – där man tydligen behöver vara lika seg som spårvagnen vid Korsvägen för att ens komma in! Två go’a gubbar, Tobias och Emma, försökte ta sig till världsmetropolens största kulturscen för att kolla på nån föreställning som säkert handlar om nåt tråkigt – *Das Kapital*, tror jag den hette. Vilken fest, eller hur? Kapitalet på Dramaten… man riktigt känner hur humorn flödar i Stockholm.
Men om en nu sitter i rullstol då, va? Då är det inte bara att klicka hem sig en biljett och ta ett glas mellan Götaplatsen och teatern som vi gör här hemma. Nej, i Stockholm får du mejla kundservice, ringa nån som förmodligen sitter i ett hörn på Östermalm och gnisslar på sin sån där dyrbara espresso, och sen VÄNTA. Och vänta. Och VÄNTA. Alltså, snabbast går det ju i kön till Liseberg på midsommar!
Efter tio dagar var biljetterna lika slut som en räkmacka på Barken Viking klockan tre på natten, och Dramaten har mag att säga att dom jobbar med tillgänglighet. Till vadå, undrar man ju? Till bords på Sturehof kanske, men knappast till sina egna föreställningar!
Och när Emma och Tobias sen blivit runtskickade snabbare än en bortslarvad Blåvittboll så får dom väl några biljetter till sist, men inte till premiären så klart. Nä, premiären är för dom som har privata hissar till garderoberna, typ. Alla andra får stå utanför och titta på affischen.
Sen har dom i alla fall gjort det enda rätta och anmält Dramaten till Diskrimineringsombudsmannen – DO, som i ”Dom Ointresserade”. Hoppas det blir rättegång så någon kan slå näven i bordet och säga: hörni stockholmare! Kan ni inte lägga era surdegar åt sidan och fixa nåt så banalt som biljetter för ALLA?
Ja, vad säger man? Här i Göteborg hade vi ju löst det direkt – en bjudmacka, en kopp brygg och så rätt in på teatern för vem som helst. Men i Stockholm ska det vara krångligt. Typiskt. Hoppas Tobias och Emma får gå på nån riktig teater nästa gång – kanske i Göteborg, där inte tillgänglighet är ett konstprojekt utan bara sunt förnuft!
Heja västkusten!
/ Glenn, Sveriges rullstolsvänligaste kulturbloggare