Jahaja, då har det hänt igen, va. Stockholmare i full kalabalik över ett träd i stan – NU ryker almen i Kungsträdgården! Hörde ni det, gött folk? Trädfällning mitt i “Sveriges hjärta” – dramatiskt värre.
Detta verkar vara breaking news där uppe, förstår ni. Fäll en trädgren i Götet och det är tisdag. Fäll en alm i Stockholm och det är som att hela monarkin är hotad! De springer runt som yra höns, skakar i sina citycyklar och ringer P1 för att få prata ut om traumat.
Denna alm var tydligen “historisk” för att den inte föll under 70-talets legendariska Almstrid, den där gången när halva Södermalm klättrade upp i träden för att bröla mot polisen och rädda plankorna. Nu var det dags ändå – almsjukan hade äntrat scenen. Naturen liksom, den skiter rätt mycket i gamla vänsterminnen och dyra innerstadshus.
Men Stockholm ska ju alltid vara lite förmer. “Vi vaccinerar våra almar varje år,” säger stadsträdgårdsmästaren med malligt tonfall. Hur gick det då? Ne, den svampsjukan var visst också trendigast i Stockholm det här året, så själva sjuklingen fick sågas ner “gren för gren” på bästa SVT-tid.
Slit och släp för att försöka rädda några träd, men det är ju som att försöka stoppa regnet på midsommarafton. “Vi vet att de kommer dö, så småningom,” säger experterna. Låter ungefär som SL:s prognos för en fungerande tunnelbana.
Och så samlas givetvis gamla Almstridsveteraner och gråter en skvätt, minns natten då de för första gången blev kända utanför Östermalm. “Vi räddade trädet… i femtio år till!” Nu blev det motorsågsfinal ändå.
Men man får ju ändå säga att ni är unika, ni Stockholmare. Så mycket känsla, så lite självdistans. Och bara i Stockholm kan ett sjukt träd bli en riksangelägenhet. Nu väntar vi bara på att ni startar en crowdfunding för att plantera plastblommor på platsen.
Hos oss i Göteborg? Ja, vi gillar också träd. Men när vi måste såga ner en alm så knör vi oss ihop och tar en fika, så löser det sig ändå. Det kanske blir lite naket… men då ser man ju bättre ut över älva!
Ha det gött med trädet, ni i Stockholm. Hoppas ni klarar er utan vägledning från kommunen tills nästa gren ramlar. Och ta hand om varandra – det är jobbigt när barken tränger sig på!
/Glenn